Från Vittsjö till ... Lund

Ah! Hemma i Lund. Jag är ju delvis uppvuxen på Norra Fäladen här i stan. Idag blev det debatt om arbetslösheten mot LUF:s Mats Persson, litteraturafton om boken på Café Arimon och torgmöte för och med min mentor, vän och partiets bästa riksdagskandidat Ulf Holm.

Så här en vecka innan valet kan ju alla de valarbetare som sitter och hänger framför slöa bloggar istället för att gå ut och övertyga folk behöva läsa följande rader:

Ett riktigt viktigt val
Min lärarinna i mellanstadiet var en klok kvinna. Hon hette Filippa och hennes pedagogik för att ta hand om stökiga elever, som mig, var kärlek, uppmuntran och straffuppgifter. Nåja, det sista var nog hela klassens påhitt. För att få tyst på lektionerna bestämde man att den som pratade utan att räcka upp handen (jag har alltid pratat för mycket) eller kom för sent skulle få ett streck på tavlan. Tre streck skulle oundvikligen ge en straffuppgift. Och straffuppgifter fick vi.

Erik, Gert, Pajas och jag formligen prenumererade på straffuppgifter. Så en gång 1994 fick vi i uppgift att titta på en valdebatt på TV. Det var liksom det allra värsta, alla kategorier. Tvingas man titta på politiker i två timmar så skärper man sig sedan. För att peppa oss inför uppgiften berättade Filippa att politikerna skulle sitta i TV på kvällen, och det skulle väl inte vara jätteroligt hela tiden, men de skulle berätta vilken värld de ville ha, vilka drömmar de hade och hur man skulle lösa problemen i skolan och så. Det kändes viktigt.

Det tyckte inte politikerna. De skyllde mest på varandra. Vem gjorde fel när och varför. Var det Bildt eller Carlssons eller kanske den internationella marknadens fel att det gick så dåligt. För dåligt gick det. Arbetslösheten var på skyhöga nivåer. Fritidsgården stängdes. Föreningsbidragen drogs in. Och i skolan hade vi sedan länge insett att kartböcker utan Sovjetunionen, det skulle dröja, för nu rådde det ”köpstopp”. Vi återanvände gamla suddgummin, och det var väl i och för sig miljövänligt men spred känslan av att vi var några som samhället absolut inte prioriterade.

Så pratade inte politikerna till oss där vi satt framför TV:n heller. Det var marginalskatteffekter, tillväxt och ekonomiska realiteter i en strid ström och vi hängde inte med för fem öre. Inte min mamma heller, fast hon var diplomerad marknadsekonom och småföretagare. Så kom ett skäggigt grönt språkrör. Birger Schlaug. Och han började prata om drömmar, om visioner, om miljöhot, globala orättvisor, sänkt arbetstid och att det behövs bäst-före-datum på partier. Vi vässade ören och lyssnade.

Han läxade upp de andra partiledarna. Han sa att nedskärningspolitiken skulle leda till att Sverige blev fattigare. Fattigare på entreprenörer, fattigare på tänkare, fattigare på trygghet. I nedskärningarnas spår skulle otrygghet, drogmissbruk, gäng och våld öka. Unga människor skulle tappa sugen och färre skulle våga starta företag. Birger fick tyvärr rätt. Det är nedskärningspolitikens bakfylla vi befinner oss i just nu och det är den som vi med friår, regelförenklingar och anställningstrygghet försöker rätta till.

Det är just därför det här är ett så viktigt val. Några partier vill nämligen inte alls lämna nedskärningspolitiken bakom sig. Man vill sänka ersättningsnivåerna för arbetslösa och för sjuka. Sparka på dem som ligger. Man vill slakta miljösatsningarna, sänka miljöskatterna och avskaffa allmännyttan. Man vill dra i krig, sälja mer vapen och absolut inte införa flygskatt.

När ni är ute och kämpar, står vid valstugan, pratar med polarna på jobbet eller sitter framför datorn på kansliet så ska ni veta att ni gör en jäkligt viktig uppgift. För det här är ett jäkligt viktigt val. Det är nu vi har chansen att lämna nedskärningspolitiken bakom oss för en politik med sänkt arbetstid, grundtrygghet och ett aktivt arbete mot hemlöshet och social utsatthet. Det är nu vi har chansen att föra upp de globala frågorna på dagordningen, fokusera på nollsvält och driva på för skuldavskrivning och Tobinskatt. Och det är nu, för kanske sista gången, som vi har möjligheten att adressera klimathotet i en valrörelse och på allvar ställa om energi- och transportsystem innan det på allvar är för sent.

Och då gäller det att Miljöpartiet blir en kraft att räkna med. Får fortsatt och verkligt inflytande. För när det gäller nedskärnings-, krigs- och betongpolitik är det helt ointressant om den administreras av det blå eller röda laget. Det är de gröna inslagen som räknas.

Så sitter man själv i en sådan där paneldebatt som Birger en gång gjorde. Inför en skolaula i Sumpan och vi blir tillsagda att förklara för ungdomarna varför det är så viktigt att rösta. Den ena klychan efter den andra. ”Annars får ni skylla er själva.” Ska barnen och de andra som inte får rösta också skylla sig själva då? ”Annars hedrar ni inte demokratin.” Och det gör vi när vi tror oss kunna berätta för andra vad som är bäst för dem? ”För att det är en skyldighet.” Åhh, så upphetsande det lät då. Så är det min tur. Jag vet att ungdomar som går kvar i gymnasiet på valdagen är de som röstar i allra högst utsträckning och därför säger jag: ”Klart ni ska rösta. Det är ett jätteviktigt val den 17:e september. Tar inte ni makten tar någon annan makten över er. Världen är vad vi gör den till i varje liten stund, den är varken större eller mindre än summan av de beslut vi människor fattar varje dag. Så fatta ett klokt beslut, och vilket det är kan bara du bestämma, den tredje söndagen i september. Men jag, fatta ett klokt beslut redan imorgon. Redan idag. Engagera dig. Säg ifrån. Höj rösten när du tycker något är fel. Låt ingen, politiker eller annan, sätta sig på dig och berätta att dina åsikter är mindre värd än någon annan. Så länge människor säger ifrån, engagerar sig, organiserar sig, startar föreningar, folkrörelser och fackförbund – så länge kommer också mänskligheten att utvecklas. Så kom igen och engagera dig. Riksdagen kan inte lösa alla problem, men vi kan hjälpa till. Miljöpartiet kan inte rädda killen på glid, men det kan kanske hans friårsledige morfar. Miljöpartiet kan inte avskaffa svälten, men vi kan avskriva skulderna och ge de vattenbärande mödrarna vid Nilens strand en mindre sak att bära upp – vår rikedom. Miljöpartiet kan inte lösa klimathoten, men vi kan fixa så det finns billiga miljöbilar för dig att köpa och tillgängliga bränslen. Tillsammans förändrar vi världen. Kom med!”

Det är ett viktigt val. Idag. I morgon. I övermorgon. Och den 17:e september också.