Från Vittsjö till ... Blekinge

Efter lite gästspel i TV, SVT24 om EU:s framtid och TV4 Nyhetsmorgon om politikerkulturen, så bär det nu vidare till nya äventyr med Peter Wahlbeck - denna gång i Blekinge.

Läste igenom lite tidningar i morse.

I GP från i förrgår kunde man hitta en annons från Nya Moderaterna. De bjöd till offentligt möte i Göteborg. Och vilka var dessa nya moderaters främsta affischnamn? Ulf Adehlson och Carl Bildt.

I Metro fick Reinfeldt frågan om han skulle införa marknadshyror om han blev statsminister. Inte direkt, fick vi veta. Men målet är att lägets värdering ska vägas in i hyran. Innerstadsgetton är alltså bra, enligt de nya moderaterna.

I samma tidnings Malmödel har Miljöpartiet en egen bilaga. Jag har skrivit nästa ledare, i det numret som handlar om flyktingar, och tänkte bjuda på den:

Alla ska med
Alla har vi sett TV-bilderna. Barn som bärs ut på bår ur vårt land, apatiska och okontaktbara. Familjer som rivs upp efter år av Svenssonliv i Sverige. Den sista småföretagaren som kastas ut ur norrländska orter. Det handlar om flyktingpolitiken. Alla ska med, säger socialdemokraterna. Utom de som ska ut, förstås.

Tillsammans har våra två största partier, s och m, utgjort en axelmakt i svensk flyktingpolitik som, i skön förening med EU, gjort det svårare för människor som flyr från förföljelse, krig och miljöförstöring att ta sig hit. Och svårare för de som väl tagit sig hit att få stanna. Det jag är stoltast över efter mina år i riksdagen är att vi lyckats bryta denna järnaxel. Vi har pressat regeringen att lägga ner utlänningsnämnden och därför har vi fått en mer rättssäker prövning av asylsökande, där inte bara handläggare stirrar på papper utan där den sökande får föra fram sin sak muntligt i en riktig domstol.

Vi har tillsammans med en bred flyktingrörelse – kyrkor, fackförbund och folkrörelser – tvingat igenom en tillfällig lag som gett 17000 människor, främst barn, en fristad i vårt land efter år av misshandel i asylprocessen. Alla andra gröna segrar som riskerar rivas upp av en borgerlig regering, friår, trängselskatt och pappamånader, bleknar bort i jämförelse. Om tio år kommer det leva människor här – älska, gräla, begära löneförhöjning, gå på krogen – som annars hade levt utan rättigheter eller kastats tillbaka till förföljelse och kanske död. Det har vi gemensamt åstadkommit.

Ändå är vi inte färdiga. För några månader sedan flöt ett lik i land i Mälaren i Stockholm. En gravid kvinna som inte fanns i några register. Hon hade inte uppsökt barnavårdscentral eller gett sig tillkänna. Hon fanns helt enkelt inte. Men fanns ändå. Det låter som början av en Mankellroman, men det är en bild av Sverige 2006. Vi måste ge de människor som lever här utan papper rättigheter. Vi måste se till att göra barnkonventionen till lag och införa en bortre gräns där ingen behöver vänta längre än ett år på ett slutligt besked om asyl.

Människor som kommer till vårt land måste ges en ärlig chans att komma in i samhället. Diskrimineringen ska brytas. Vi behöver antidiskrimineringsbyråer i varje kommun och stadsdel. Dit kan den vända sig som blir utan jobb för att hon har ett konstigt namn, sitter i rullstol eller fyllt 55. Då kan man få en direkt kontakt med den diskriminerande arbetsgivaren, eller vad det nu är, och lösa det hela på plats. Eller driva det vidare till domstol om det behövs.

Det behövs billiga hyresrätter i fler delar av våra städer. Människor av olika bakgrund ska mötas naturligt genom fadderskap och mötesplatser. Invånarna i Rosengård ska ges garantier att få banklån så alla som vill kan starta företag. Det tjänar alla på. Jobb, svenskutbildning och bostad ska vara rättigheter för alla. I ett Sverige där alla ska med ska ingen ut men alla in. Det kräver lika rättigheter och en human asylpolitik. Har vi råd med något annat?